den minst håriga på den här bilden är min lillasyster. grisen till höger heter wille, och han är min systers ständiga pain in the ass. samtidigt som wille är den enda jag nånsin hört matilda säga "jag älskar dig" till. i alla fall. trots att hon är lika liten och petite som en sagoälva är min syster den mest stenhårda person jag nånsin känt.

hon består av lika delar tatueringsbläck, den billigaste ölen du kan hitta nedgrävd bakom en buske, och resten är diverse svindyra hårprodukter. håret är väldigt viktigt för matilda. as you can tell. en av de få gångerna jag nånsin sett min syster deprimerad var när hennes hår började bli liiiiiite aningens tunt i topparna. sekunden efter svoshade hon iväg och köpte äckligt dyra hårvitaminer.

en sak med min syster är att hon inte ägnar sig åt vad hon anser är onödiga känsloyttringar. man kan med andra ord ibland tro att hon är kall som is. vilket hon självklart inte är, det är bara det att hon inte bryr sig ett dugg om saker som  andra anser är det mest nödvändiga i hela världen. är hon inte intresserad, är hon inte intresserad helt enkelt. ett snyggt men otroligt irriterande drag.

vidare vet jag ingen som kan gå så äckligt bra i klackar som hon kan. and she knows it. efter några år av gnäll för att hon minsann inte nådde upp till 1.70 på mätskalan, som mamma lovade att hon en dag skulle nå, började hon strutta runt i klackar för att kompensera sin "korthet".  numera misstänker jag att det blivit någon slags sjuk utmaning att köpa de freakyeshly högsta klackarna mänskligheten beskådat, och  gång på gång  att testa precis hur långt man kommer innan fötterna viker sig platt och skriker ´vi dööööööööööööör!!´den enda deltagaren i den här sadistiska tävligen är dock endast matilda. jag räcker ända uppifrån och ner i 1.74. HA!

en bra sak med lillasyster kanin är att hon är helt fenomenal på att leta upp ny musik på spotify. jag vet inte hur hon gör det, men hon gör det bra. alltid något nytt okänt band som är så bra så jag får en öronorgasm när jag lyssnar på det. en månad senare dyker hennes upptäckter upp hos DJ överallt. men hon var först.

självklart kan jag bara tolka detta som att hon har alldeles för mycket slötid framför datorn, och jag vill egentligen inte veta exakt hur många timmar hon sitter där och dreglar. jag är nöjd bara jag får länkad musik.

när vi kan och vill drar vi till paris. vi ska dansa på gatorna i latinkvartern, dricka alldeles för mycket gott franskt rödvin, ligga på en ateljévind och stirra upp i taket. vi ska utforska alla konstiga nattklubbar och leva på baguetter och damm. för pengar kommer vi nog aldrig ha. men det gör inget. så länge man har kul klarar man allt.

lbland får jag känslan av att människor tycker att vi tar för lätt på allting, att det aldrig är några problem, ingenting är svårt.. men vad är det som måste göras svårt? det är roligare att vara lycklig än att gå runt och ägna sig åt svarta tankar. och hade vi bestämt oss för det, hade vi nog varit de mörkaste av alla.

när det blåser för hårt kan man vackla. men vi faller aldrig.