kokkos räddar dagen

orkar inte ens berätta om karatefyllan i lördags. aldrig mer rosévin. första och enda gången. trägårn som jag hade tänkt på och längtat till hela jävla veckan var jag väl på i ungefär en halvtimma. och det jag minns med skärpa är matildas gälla röst utanför toan, vaaaar är min syster? jaa, nu ser ajg hennes skor där ligger hon ju"  placerade sedan mig själv på den tidiga bussen hem. så. jävla.lyckat. men är ändå så sjukt imponerad av mig själv, kom ihåg alla fyra skorna, tappade ingenting, och stämplade busskortet alldeles fantastiskt redigt. CLASS. lyckades också komma hem med helt nya sår och blåmärken. har ett jävla jack i vänterhanden som aldrig vill sluta göra ont, och tre punktblåmärken på ena foten. amanda, du ska aldrig mer dricka rosévin.

spenderade gårdagen med att ligga i en liten ynklig hög och kände pappas ogillande blickar. ungefär som när man var 16. ush. åkte sen ett extremt försenat tåg, gick på bio med finaste brudarna i klassen och trängdes med övriga stans fula brudar på bion för sex and the city. hemma halv ett, trött som döden. sover några timmar, vill slakta väckarklockan när det ringer åtta, och jag ska upp och skriva artikel med deadline kl 10. blev mot alla odds i hela världen klar kvart i nio. då ringer severinan och meddelar att hon läst fel på schemat och att hon sitter i frölunda på jobbet och ska inte alls jobba, så nu är hon här för att stanna igen den lilla grisen..




så här olycklig blir severina när hon också stålmannensnabbt har rakat sina ben för fem minuter sen, och jag skriker neeeej gör det inte! men hon gjorde det. hon visste precis hur mina ben såg ut förra veckan. hon ville väl testa själv antar jag. i alla fall. det blev blodigt.









gick ner till stan och till NK av alla ställen. första och antagligen enda köpet jag kommer göra där i hela mitt liv. kände mig alldeles för smutisg för att få gå där inne bland alla blänkade expediter. inhandlade en extremt nödvändig superdyr hårgrej. den är tydligen bra mot naturen och innehåller bara nyttigt blablabla. det jag bryr mig om är att den får håret att lukta kokkos och sommar och gör mitt trassliga hår ännu trassligare. fast lite mer fäääschön med californiensurflockar.



lilla severinan sitter med sin veggolunch helt ensam mitt i stan.


och nu följer två bilder på hur det ser ut när man har varit bakis i två dygn, tror faktiskt inte mitt ansikte nånsin kommer återhämta sig, ringarna under ögonen har gjort sitt statement och vill straffa mig:










fan. får man inte se ut som en levande människa kan man ju i alla fall lukta gott. body shop jag älskar dig.
//A



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0