kan man komma ihåg vart man var i somras.



andra dagen i paris, kikade in seine och försökte vänja oss vid att det var så fruktansvärt varmt!



picnickade utanför eiffeltornet






var på ett mkt turistigt ställe och beställde in mycket tvivelaktiga drinkar som kom med tomtebloss. därav den skeptiska minen. var inte ens en särskilt god drink..



oftast ramlade vi ur metron eller taxin mitt i natten/morgonen, ramlade vidare till soffan och om man hade tur hittade man sängen.



utanför notre dame en kväll. vi skulle äta middag med ett par långbenta italienskor som kom en och en halv timma sent, med hundra pussar och scusa bella till ursäkt. de var typiskt italienska. vi var väldigt svenska och hade kommit tjugo minuter i förväg. middag intogs och klockan var halv ett på natten. vi åt på deras inrådan bläckfisken vilken skulle vara jättegod och inte alls dyr. struntfisken kom in och vi trodde på allvar att det var en halv förrätt. kostade gjorde den med. vi var återigen väldigt svenska, låtsades inte om priset, låtsades inte heller om att vi var hungrigare när vi hade ätit de tre fjuttiga bläckfiskringarna, än vi var innan.



här tror jag att jag sent en kväll precis kravlat mig igenom en buske med hiskeligt många taggar.  vilket förklarar håret. matilda stod och var elak och skrattade brevid.



vi hade först en plan att besöka varje liten konstig indierockbar i hela paris. sedan upptäckte vi att det var två som faktiskt var helt enkelt bäst. zero zero med graffitti och klotter överallt, och tape bar där dom spelade sjukt bra musik och där vi alltid fick all öl och dricka gratis. där stannade vi i x antal veckor. tills det blev bananas en kväll och resulterade i att vi från och med den natten bara hade en bar att gå till. synd och skam. inte vårt fel ska tilläggas. franska bartendrar är ett farligt släkte.



här uttmanade vi varandra att ta på en döskalle. vilket både givetvis gjorde, sedan genast ångrade och kunde inte använda fingret som hade rört vid de stackars döda fransoserna. kändes liksom väldigt förpestat på något sätt. tvättade händerna väldigt tvångsmässigt efteråt.



så här såg hon oftast ut systern. vi har lite olika syn på vad man ska göra sista veckan i paris. jag ville se saker. matilda ville chilla. vilket helt osökt allt som oftast ledde till lite bråk och sedan en kompromiss som båda var missnöjda med. matilda följde med, men var alltid otrevlig, svettig och vägrade säga ett ord. eftersom hon citat "nu är jag ju HÄR, men vafan vi sa aldrig att jag skulle vara glad för det"



sista gången kompromissade vi igen. lovade att vi skulle ligga i parken och äta lunch. matilda fick chillevilla och jag fick välja park.  matilda var nöjd. sedan upptäckte hon att vi hade parkerat oss utanför militärmuseet. ville ju sjukt gärna in och kika såklart. onöjd matilda.