wild wolves in my eye
Nu hoppas jag amanda blir helt ubernöjd med mig. ETT BLOGGINLÄGG! Har ju faktiskt inte något vidare fungerande internet hemma i lägenheten så det blir inte så imponerande mycket att dokumentera med. Vad det nu skulle vara att dokumentera. Sammanfattningsvis så drar jag mitt ganska så skrynkliga jag från punkt a - sängen till punkt b - kaffe på linnégatan till punkt c - skolan och sedan tillbaka till punkt b för att sedan stanna på punkt a. Här emellan tillkommer diverse punkter X som består alltifrån emelie, diverseaffärerjagönskarjagintegickinimenalltidgör, öl, och framförallt sushi vs filmuthyrningar.
Tadaaaa gott folk.
Nu befinner jag mig dock på punkt T, punkt Tranemo, men den mentalitet som kan benämnas med ett siffervärde på -3. Planer på barnsligt enkel och skön höstvecka hemma byttes undan för tur och retur resa till gbg över en natt för över 500 kr, för att därefter hamna i total feberkoma/ gossipgirlkoma på soffa hos pappa. Lillebrushan jag tänkte umgås med bestämde sig för att vara ball statsbebis istället och åkte på vilda äventyr till Borås med sin fagra moder.
Terroriserad av diverse horder av möss under kylskåpet , no fuzz - de slår helt seriöst volter. Och anticimexkillen som överlämnade två kilo råttgift, tvekade helt seriöst i säkert 4 sekunder innan han överlämnade påsen till mig och frågade med en granskande blick - allt väl? Jag antar att jag ser helt BEDÅRANDE ut . Förståeligt ville han väl inte bli medskyldig till det hypotetiska självmordet med råttgift den bistra bleka post-blondinen såg ut att vara redo för. Inte som langaren iallafall.
Råttgift har jag absolut inte lust med - utan att bry mig om HUR mkt rosa färgämnen de stoppar i det. ( vilket ju vanligtvis får mig och amanda att stoppa i oss vad som helst ) Här hade anticimexkillen fel! Inte visste han att fina höstdagar drar gnistan ur mig totalt.De jävlarna. Särskilt när man inte har sökt något att göra för våren och sista dagen är idag.
Hela dagen känns som ett FETT antiklimax.
Men. Jag råkar ju ialllafall inte befinna mig ofrivilligt i en björnkostym som vissa andra:
Och han verkar ju vara ganska så glad ändå.
Prioriteringar liksom.
Athlete – Wild Wolves
/ M
Tadaaaa gott folk.
Nu befinner jag mig dock på punkt T, punkt Tranemo, men den mentalitet som kan benämnas med ett siffervärde på -3. Planer på barnsligt enkel och skön höstvecka hemma byttes undan för tur och retur resa till gbg över en natt för över 500 kr, för att därefter hamna i total feberkoma/ gossipgirlkoma på soffa hos pappa. Lillebrushan jag tänkte umgås med bestämde sig för att vara ball statsbebis istället och åkte på vilda äventyr till Borås med sin fagra moder.
Terroriserad av diverse horder av möss under kylskåpet , no fuzz - de slår helt seriöst volter. Och anticimexkillen som överlämnade två kilo råttgift, tvekade helt seriöst i säkert 4 sekunder innan han överlämnade påsen till mig och frågade med en granskande blick - allt väl? Jag antar att jag ser helt BEDÅRANDE ut . Förståeligt ville han väl inte bli medskyldig till det hypotetiska självmordet med råttgift den bistra bleka post-blondinen såg ut att vara redo för. Inte som langaren iallafall.
Råttgift har jag absolut inte lust med - utan att bry mig om HUR mkt rosa färgämnen de stoppar i det. ( vilket ju vanligtvis får mig och amanda att stoppa i oss vad som helst ) Här hade anticimexkillen fel! Inte visste han att fina höstdagar drar gnistan ur mig totalt.De jävlarna. Särskilt när man inte har sökt något att göra för våren och sista dagen är idag.
Hela dagen känns som ett FETT antiklimax.
Men. Jag råkar ju ialllafall inte befinna mig ofrivilligt i en björnkostym som vissa andra:
Och han verkar ju vara ganska så glad ändå.
Prioriteringar liksom.
I know your love
My soul is a dark place
Wild wolves always stare me out
I'm not running
Athlete – Wild Wolves
/ M
Kommentarer
Trackback
