först och främst, VEM är tiësto, och varför denna hype?? har jag missat något stort här?




för det andra, skulle det vara fett kul att se kanye. som var den första dålighetsartisten jag och olivia började lyssna på. eller ja. love lockdown spelades på viskan en dag och eftersom vi båda kunde nynna med i hela refrängen, kände vi att det var dags att sluta leva i en lögn och erkände samtidigt att vi spelat den till döds i smyg på varsitt håll och låten var ganska okej. vem säger att inte gammal vänskap utvecklas?




och robyn behöver man väl inte ens förklara. indestructible och dancing on my own är sådana där låtar som man alltid blir överlycklig över när de spelas på dansgolvet. fast egentligen gillar den här mest. och den här. jag började lyssna på henne efter förrförra årets konsert på way out west. det var mitt på dagen och jag var lite bakis sen kvällen innan, och ställde mig ganska långt ifrån scenen med noll förväntningar, och tänkte att robyn är inte riktigt min smak. var mest där för att ingen annan intressant spelade. men OH LORD; det var en av de bästa konserterna jag någonsin sett. ändrade genast uppfattning. om man nu, ta i trä, kan gå i år, kommer jag grina av lycka och dansa samtidigt. så är det med de bästa låtarna.



edward sharpe and the magnetic zeros. den här låten har jag slaktat i två års tid nu. bästa visslingslåten EVER.
http://www.wayoutwest.se/

längtar till sommaren. tror det kan bli en fin en.

//A