Kan inte hjälpas

Jag är sjukt stolt över lillebror Casper. Var och kollade när han spelade ikväll på tre trappor. Förstår inte hur de där awesoma gitarrsolona kan komma från min 17 åriga rangliga lillebror. Jag och Matilda bestämde genast att han överglänste alla andra och tryckte oss längst fram för att kunna filma. Tillräckligt gammal för att inte tycka det är pinsamt att slänga sig på golvet framför all publik bara för att få vinka, säga hej till en lillebror som bara skäms lite, och sedan ligga kvar på golvet tills man fått alla de där 300 suddiga korten med dåliga vinklar. Insåg efteråt att set var något min kära mor hade kunnat göra. Men fine, då får man väl vara gammal då! Casper var hursomhaver bäst.

//A


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0