nä nu är det bra! 11 000 tecken senare.

man är väl inte bara människa, man är väl kvinna med! nu matar jag ut mitt usb-minne som jag tvångsmässigt sparat reportaget på var tredje minut eftersom min dator kommer med trevliga varningar om att startskivan är full och att det inte går att spara dokument. living on the edge i deadlinetider så att säga... jag matar ut mitt usb, stänger ner alla dokument och släpar mitt skruttiga jag till en lika skruttig olivia dörren brevid. vet inte om det är onsdagsdepression eller om VI ( vi pratar om oss själv nu som en person, alt. gammalt gift par) håller på att bli sjuka. blev genast orolig för vi har grandiosa helgplaner - olivia tittade på mig och sa, det är ju faktiskt bara onsdag amanda. jaja. ju äldre man blir desto längre tid tar det att bli frisk! och just nu känner jag mig som 85. hur som haver. vi ska bädda ner oss i soffan, laga mat och titta på tv. precis lagom för en onsdagskväll. //A precis som alla andra övriga bloggar i hela sverige är jag också hemskt tacksam över att det äntligen, bara tre år efter kommit en app för blogg.se som gör att det går att blogga från fånen. bör egentligen spara alla tangenttryck och ordbildning till reportaget. men men.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0