är ju kul. för det mesta. upplever ett finstämt känslolotterihjul allt mellan panik/lycka/glädje/nyfikenhet/tristess/ilska/rädsla/nöjdhet - allt beroede på vad det är för jobb man får att göra varje dag. som när jag ska göra nåt om fotboll - panik. eller om kända designers - lycka. och allt som oftast får jag ju faktiskt vara oh- så-kreativ- och social- som jag inbillar mig att jag mår bäst av att vara. dom dagarna är fina dom.

sen finns ju också de dagarna då jag dör av tristess. eftesom ibland beror HELA MITT JOBB OCH ALL MIN YRKESIDENTITET OCH DET FAKUTOM ATT ENS FÅ NÅT GJORT- på att folk ska svara på mina samtal/mejl. vilket dom inte gör. för dom är viktiga och upptagna personer. tycker dom ja! dom är säkert inte så viktiga. säkert är dom ganska tråkiga. se dä- nu blir jag bitter också ja. det var väl på tiden.  så nu sitter jag här och väntar på ett mejl. väntar iofs också på att klockan ska bli halv ett så jag kan gå ut och äta. idag är det fredag och fredag på jobbet betyder hamburgare. synd bara att för att sätta sig och äta den där hamburgaren med sina kära jobbkollegor måste man ta sig upp till resturangen andra våning som så ytterst passande ligger i samma hus och vägg i vägg med friskis. så VARJE gång jag ska äta min goda onyttiga hamburgare ser jag först alla studsiga aerobicbrudar och muskelbyggande männsikor med femton hantlar i händerna hoppa förbi genom glasväggen. dom tränar och jag äter pommes.- snällt att förstöra min lunch så där bara.

//A