heldag i skolan. gör filmer för glatta livet. filmar och klipper och håhåjaja. helt osökt handlar min film om skor. inte min bästa. hittills dock min enda. så statistiken där är ju inte något att hurra för. men hade faktiskt bara ett enda pytteäpple och en brunfläckad banan att äta på hela dagen så tycker allt att min mediokra film är ursäktad på grund av ren och skär utmattning. så går det CSN ERA JÄVLAR när jag inte har råd med lunch. hunger och fattigdom gör mig till en elak människa. en elak människa som gör dåliga filmer.





men sen blev det helg. hallelujah tänkte jag och ställde till kalas. nä inte så mycket. men olivia och severinan kom. olivia var i sitt esse, först gjorde hon en spot-on imitation av pingu. sekunden senare hittar hon en mycket död fluga i sitt vinglas. varpå hon blir bestört och tycker genast hemskt synd om flugan. severina och jag var däremot ganska likgiltliga.








sedan ramlade vi iväg till andra lång. sonic syndicate affischen har inget som helst sammanhang, men i min ölstinna hjärna blev jag helt plötsligt väldigt väldigt arg. inte på sonic syndicate. men det slog mig att de enda konserterna som faktiskt funkar längre, och som faktiskt bokas hos klubbarna är hårdrock och vidare utvecklingar i den kategorin. endast. vad hände med indie-göteborg? vad hände med småbanden? var är de vanliga hederliga rocksnubbarna med rutiga skjortor, skinnjackor och röda gitarrer? var är mina band??? VA? VA???

fortfarande upprörd när jag tänker på det.