...det har inte blivit något skrivet på tentan. alls. över huvud taget. istället har jag bara suttit här på en stol i köket med wille på stolen brevid. och vart allmänt hopplös.

jag vill bara ut i natten, ut till trägårn, ut till göteborg, ut överallt. till konstiga barer, trevliga människor och helt sanslöst bra musik. och galen dans såklart. dansa med alldeles stelfrusna fötter, för att man har stått i kö under frostiga stjärnor alldeles för länge. det känns som att jag väntar på något hela tiden som aldrig kommer. väntar och längtar och det kryper i mig, jag vrider mig och det blir små taggar av rastlöshet som sticker mig i magen. för jag vet att den här helgen innehåller absolut inget sådant what so ever.

ingen billig öl som matilda grävt fram ur någon gömma, som jag helst inte vill låtsas om existerar för jag lovar att bäst-före-datumet garanterat gått ut och någon har säkert spottat i den i smyg. ingen badrumsorgie med strokes på högsta volym, där förkastade klädesplagg flyger genom luften, och spray och parfymdofter blandas tillsammans med kokkoskrämer och där allt smink vi nånsin lyckats uppbåda ur våra hyllor står uppställt, och röda läppstift som har den där lukten som mammas läppstift alltid hade när man var liten och man tyckte luktade vuxen. ingen mage som pirrar för att man vet att man kommer ha så där sjukt roligt som man nästan alltid har, när man fumlar runt i konstiga gömmor och träffar människor man inte sett på hundra år, människor man nästan alltid träffar, fast i helt andra situationer, och helt nya människor som bara är sådär fantastiska som nya bekantskaper är när man träffar dem sent på natten. ingen natt i helgen helt enkelt. jag förstår inte varför jag blir så rastlös och på så dåligt humör av att veta det.

det är ju inte som att jag kommer sitta här och ruttna. och jag ska ju ut i natten nästa vecka. till svanen på torsdag, till sticky på fredag och se livespelning, och på lördag är håller jag en lucka för där står alla möjligheter öppna. men nånstans blir det.  så varför blir jag så orolig i själen? eller så är det bara en sån där kväll i kväll. det är som att alla konstiga känslor är utanpå kroppen, musik surrar runt huvudet, klackarna blir förankring till jorden och tatueringarna blir synliga ärr som är till för att bäras. fast vad vet jag.

fan matilda, nu får du komma hem från jobbet. jag blir så intrasslad att jag tröttnar på mig själv.