(Allan gästbloggar. läs. shanghajar )Här sitter man i höstmörkret och begrundar vad man gjort.
Det var ju aldrig meningen riktigt att det utfallet skulle bli riktigt såhär. Dagen började väl egentligen som vilken annan som helst, efter att ha ätit en stabil frukost (Kaffe och smörgås) så började dagen gå utför. Jag tappade en tallrik i golvet när jag diskade, och det var ju lite oturligt, men sådant som händer. Telefonen ringer kort därefter och det visar sig att jag inte alls var ledig idag utan sett fel i kalendern, så jag hoppar in i bilen och sätter fart däråt, osminkad och morgontrött.
Precis innan jag ska svänga in på parkeringen står en felplacerad skylt som jag råkar skrapa i med vänstersidan av bilen, men som om inte det vore allt när jag återigen sätter mig i bilen efter att ha besiktigat skadorna så får jag kärringstopp inte mindre än tre gånger när jag ska köra in på parkeringen.
Blir mycket arg och lägger därför på fullgas och så har kopplingen fastnat när jag ska släppa upp den lugnt och fint, jag trampar till hårt på den (och tänker mig inte riktigt för) utan drar upp foten utan att tänka på att gasen är näst intill i botten.
Bilen drar iväg och ett rejält däcktjut ylar över halva Tranemo komun, och som om inte den oönskade uppmärksamheten var nog (dock såg ingen att det var jag) så flyger bilen rakt in en annan bil på parkeringen och trycker in den in i bilen bakom.
Jag skäms som tusan, parkerar och ska gå upp och säga till Ann-Helen att jag haft sönder hennes bil. När jag går ut ser jag att mellan de båda bilarna sticker två lite gammeldags skor ut. Jag går dit och kollar och mycket riktigt ligger en tant där och blöder ur både munnen och magen. Hon tittar förskräckt på mig innan hon sluter ögonen och hennes mage slutar röra sig.
Eftersom att ingen var i närheten då detta hände tog jag tag henne vid anklarna och släpade in henne i byggnadens pannrum där jag fattade en yxa och separerade hennes lemmar från torson. Vilka jag senare stuvade in i vedpannan. Jag var fruktansvärt nöjd med min insats (och att vaktmästaren lämnat dörren öppen). När allt var intryckt i pannan tog jag trädgårdsslangen och spolade bort allt kladd från golvet och ner i avloppsbrunnen.
Eftersom hennes kläder fångade upp det mesta spillet på parkeringsplatsen struntade jag i att spola av där (och slangen räckte inte riktigt hela vägen ut utan att man behövde koppla om den. I vilket fall som helst så jobbade jag de resterande fyra timmarna och fick en rejäl utskällning av Ann-Helen. Måste dock betala skadorna på båda bilarna. Men nu ska jag ut och fira ändå, man får ju inte försummas av triviala saker.
Trevlig helg!
Kommentarer
Postat av: Karin Nilsson
oh my god...jag hoppas att bara hälften av det där var sant systrarna petersson :)
Postat av: Amanda
Det var allan som shanghajade bloggen...tack och lov för först trodde jag det var tildan som hade skrivit, :)
Postat av: Erika K
haha, kul att de va allan för när ja hade kommit en bra bit i texten fick ja för mej att de va just allan som skrivit detta:)
Trackback
