reserach på biblioteket


böcker böcker böcker


amanda, avenyn och stadsbibliteket i samma glas.




idag har jag inhandlat en diktafon av högsta kvalité. svindyr och mycket funktionell. inhandlades för övrigt under en adrenalinrusch då hjärnan inte hängde med, och saker som verkade mycket logiskt och pragmatiskt just då, fick spela en kort men betydelsefull roll. inte så genomtänkt kan jag såhär i efterhand tycka. men ändå. en diktafon för 999 :- var väl inget. den har minsann en inspelningstid på 37 timmar, kan överföra inspelningar till datorn och har en extremt lättförståelig knappsats. just det här med att den inte får vara avancerad var extemt angeläget, eftersom jag ska använda den imorgon, och har noll känsla för teknik och speciellt inte ny teknik, what so ever. vilket jag förklarade för den trevliga teknikmagasinetbiträdet bakom disken. då halade han fram min blivande diktafon och sa "den ska du ha!" tack tack.

andledningen till den här oerhört långa stycket om diktafonen, och min förtjusning över den, har redan spelat in x antal konstiga ljud och testingtestingmeningar på den, är för att vi ska skriva ett personporträtt i skolan. man kunde välja mellan kategorierna konstnär, vanlig person som det händer något kring, eller en äldre människa med intressant levnadshistoria.

och självklart ska det vara inne på fredag, och naturligtvis hade jag inte en aning om nåt eller hur eller vem eller varför. tills underbara syster yster gav ett tips. vilket jag var säker på att det inte skulle finnas en chans i världen på att kunna funka. men det gjorde det.

så efter många timmar i lätt ångest och nervös som tusan, ringde jag hem till en gammal trevlig dam. och imorgon ska jag till hennes hem och prata om hur hon överlevde förintelsen i Auschwitz. hon är en av de sista som fortfarande är i livet. därav mitt frenetiska sökande efter en diktafon. vissa berättelser är värda priset av en dyr diktafon. och hennes kommer garanterat bli det.

//a