så här känns det innan man börjar skriva: konstig frustrerad känsla i magen som aldrig försvinner, man är rastlös i fötterna och man gör konstiga ticsrörelser med händerna oavbrutet. dessutom får man kramp i hjärnan av att försöka komma på en bra inledning. sedan pendlar man mellan att tycka att- man är den sämsta skribenten i hela världen och jag fattar inte att jag kunde komma in på journalistlinjen med tanke på hur mycket som den här text suger - till att känna att fy fan vad den där meningen var bra.

det är som att man genomgår en personlighetsklyvning, komplett med lätta tics i form av valfria svordomar som skriks rakt ut, och med spasmer i händer och fötter. hade man begått ett brott i det här tillståndet hade man lätt kunnat åberopa tillfällig sinnesförvirring.

med andra ord, det här kan inte vara hälsosamt. men jag gör det ändå.

//A