sinnes



så här känns det innan man börjar skriva: konstig frustrerad känsla i magen som aldrig försvinner, man är rastlös i fötterna och man gör konstiga ticsrörelser med händerna oavbrutet. dessutom får man kramp i hjärnan av att försöka komma på en bra inledning. sedan pendlar man mellan att tycka att- man är den sämsta skribenten i hela världen och jag fattar inte att jag kunde komma in på journalistlinjen med tanke på hur mycket som den här text suger - till att känna att fy fan vad den där meningen var bra.

det är som att man genomgår en personlighetsklyvning, komplett med lätta tics i form av valfria svordomar som skriks rakt ut, och med spasmer i händer och fötter. hade man begått ett brott i det här tillståndet hade man lätt kunnat åberopa tillfällig sinnesförvirring.

med andra ord, det här kan inte vara hälsosamt. men jag gör det ändå.

//A

Kommentarer
Postat av: Danielle

Det vita papprets förbannelse. Tur att man i slutändan alltid verkar komma över den på något vis. Trots stress och press. Tänk på sexig chickflick som belöning (förhoppningsvis är den sexig iaf, men titeln anspelar ju på det) och trevliga flickor i biomörkret. Du är ju bäst, det vet du. Texten kommer bli precis lika bra. Det är bara den konstnärliga processen dit som är jobbig ;)

2011-02-07 @ 23:13:57
URL: http://danielleschill.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0