ibland hatar jag mig själv. eller ja, hatar är ett starkt ord, men ibland OGILLAR jag mig själv så fruktansvärt mycket. rättelse; jag ogillar dåtids-amanda. skarpt. som när hon spiller cola över halva tangentbordet och tror att det räcker att torka lite snabbt med tröjärmen, för det ÄR så långt till köket och PRECIS har man hittat perfekta läget i soffan. det räckte inte. nu så här dagen efter har alla mina tangenter klibbat ihop på vänster sida. och ctrl-tangenten är ur funktion. det är vid såna här tillfällen då jag ogillar mig själv. vad gör man? det är ju inte som att jag kommer försöka peta upp tangentbordet på egen hand,och  tänker verkligen inte heller gå till macforum med en dator som ser ut så här. ihoptejpad med colafläckar. då får jag skämmas. som alltid när  jag är där med älskade macbooken. nån gänglig datakille tittar på mig menande och frågar, "duu den här datorn., den har varit med om ett och annat va?  tror inte vi kan ta det på garantin så det kan bli dyrt det här"

suck.

//A