PARTY+TRÄGÅRN!!!
bye bye! nu är jag redo för natten, syster är fortfarande på jobbet så hon lär väl gå från 0 till 100 om nån timme. lycka till tildan. vi syns på trägårn!
...
(Le Love)
PAPPSEN HAR HITTAT BLOGGEN OCH LÄRT SIG KOMMENTERA:
Postat av: Pappan
Självklart tacksam för den totala kontroll som denna blogg innebär för en utmattad hönspappa, känner jag ändå en absolut tvingande uppmaning i mitt inre att:
a/ Påpeka alla grammatiska fel, små bokstäver och luddiga metaforer.
b/ Redan i förväg påpeka min moraliska förfäran över sena kvällar och tatueringar. Vill bestämt hävda att jag faktiskt har förbjudit ALLT som är alltför roligt.
c/ Med en viss fördröjning, erkännes ändå att de eländiga musiklistorna till vissa utvalda delar kryper in i mina egna. Vilket aldrig kommer att erkännas fullt ut förutom denna enda gång.
d/ Allmänheten bör också, för att balansera det intryck av estetik och smak som er blogg ger utfästelser om- också informeras om systrarnas rumstatus. Det luktar hamster i era rum. Saker som lånas av den alltför vänliga fadern försvinner in i en virvel som antar formen av ett svart hål där rester från Barbieåldern blandas med Muminböcker, gamla prov, obskyra klädesplagg och en uppsjö omöjliga skor. Sanera!
e/ För övrigt älskar jag er naturligtvis.
Postat av: amanda
åh pappan! vi tar självklart åt oss av vald kritik, och gör som vi alltid gör, struntar absoulut i den. men med kärlek såklart.
<3 (pappan den här teckenkombinationen är ett hjärta om du tittar från sidan. bara så du vet)
ps- hamsterdoft i rummet är karaktärsdanande
2009-10-30 @ 13:22:53
Postat av: Pappan
Det karaktärsdanande med hamsterdoft utan en hamster i sikte är något tveksamt. I min jakt på mina ipod lurar vågade jag beträda det okända land som är ert rum. I den förgängliga jakten tappade jag för ett ödesdigert ögonblick fokus, föll över något obestämt av allt det som effektivt döljer varje skymt av golv.
Med den tyngd bara en man i sina bästa år kan uppenbara, föll jag, med ett obehagligt brak framlänges. Utan luft försökte jag dra in just detsamma, luft.
Det enda som fyllde hals mun och lungor var bollar av damm, och annat mycket obestämt.
Det är ett äventyr, alltid roligt men mycket tveksamt när det gäller hälsa och karaktär.
Älskar er likafullt.
2009-10-30 @ 18:31:52
Postat av: Matilda
hihihihihihihih jag tänker ÄNDÅ inte städa!
being bad feels pretty good
nu är plasten borta från armen iaf. pappa dör väl lite grann igen efter tredje tatueringsvändan. han muttrade något om att inte få använda bilen, men jag vet nog att han är lite impad ändå! HA!
hemma i fina tranemo nu och har matat willevalpen och stackars sjuka lillebror med burritos. matilda bestämde nyss innan hon hoppade in i duschen att vi skulle se "paranormal activity", trots att hon redan sett den en gång. hon ville se hur vi reagerade. jag började motvilligt gråta lite av ren och skär fasa för när hon tycker att en film är äcklig har jag redan avlidit av nervsammanbrott för länge sen. får se om lillebror är tuffare än vad jag är. återkommer.
THE DIRTY DIRTY
idag lämnade jag tillbaka ett par skor. jag köpte tatueringar istället. 
nu är hela armen pyntad och fin. stjärnan rök på handleden och blev en fin old school ros istället. och en liten svala på underarmen. fuck. nu gör det ont. jag hade förberett mig på det värsta när jag väl satt där igen, på andra sidan tatueringsdisken, våndades och svettig. men det blev aldrig så farligt. eller ja, bekvämt kan jag ju inte säga att det är. men man har väl varit med om värre. men nu börjar det svida som satan. well.
förresten, jag pratade med en mycket förstående man igår från csn och han sade att jag inte hamnar på svarta listan, utan bara får lite mindre pengar i höst. mkt lugn och snäll. tack och lov.
nu ska jag ner på stan och äta! todelooo!
//amanda
" boy! Tremble! "
Vår farfar såg ut som en filmstjärna när han var ung.
Scars
.
Onsdag = musik
Får det som nyss hände ens hända? hade skrivit ett inlägg på ungefär en sida + spellista när SKITPROGRAMMET stängs ner? Fan ta min röv att jag inte hade sparat. Sån köttig dag.
Idag är det ONSDAG. ONSDAG. efter nogrant funderandes har jag kommit på att det är ju på en onsdag som en ny spellista ska släppas av ett ex antal anledningar : 1. Det är tillräckligt långt till helgen för att du ska kunna lyssna in dig på partymusiken inför lördagens föfest, men har inte haft tid för att döda låten 2, det är tillräckligt nära måndagen för kunna ta tillvara på den hopplöshet och bitterhet du känner vilket resluterar i att melankoliska hej kom och hjälp mig låtar fortfarande funkar ( tänk Damien Jurado ) . 3. det är även tillräckligt långt till helgen för att du ska känna dendär glimten av ljus och vilja börja lyssna på dedär Hej- jag behöver springa runt huset - ( tänk: Matt&Kim ) låtarna.
Som amanda säger har jag förmodligen alltför mkt fritid vilket även har resulterat i ett sjukligt intresse för musik och sökandet efter nya band, vilket faktiskt är ett heltidsjobb. Och nej, inte heller jag vill veta hur många timmar jag spenderar åt detta i veckan, för som hon säger, hon är nöjd bara hon får länkad musik.
Egentligen är jag alltför besserwissig för att ens blogga, vilket jag sade till Alma. Jag tänker verkligen inte dela med mig om vart jag har köpt mina skitiga skor eller vad jag har på mig till någon stackars brud utan egen fantasi , ( goddämn modebloggar ) och ännu snålare är jag med min musik. Med undantag för amanda. De som känner mig vet min motvilja inför att andra plötsligt börjar exponera mina favoritband, och det är nog absolut det VÄRSTA jag vet när mitt nya favorit underground/indie band plötsligt blir tipsat om i någon sliskig tidning eller av nån brud / dude som är helt ovärdig. Tidigare var jag även såpass tjurskallig att jag inte kunde lyssna på mina favoritband när väl började bli kända, elller mina kompisar började lyssna på dem också ( shout out louds fick inte sin comeback förrän i somras) därför har jag alltid ångrat mig djupt efter att ha tipsat folk om musik.
Men. Jag är så stor nu så jag ska bättra mig. Onsdagens specifika lista är ganska butter och melankolisk för det regnar denhär veckan , och jag är ganska hysterisk.
1. Holes - Melpo Mene ( litet svensk soloprojekt i anda med elliott smith och Bon Iver )
2. In our Talons - Bowerbirds
3. Mimizan - Beirut
4. Play with fire - the Rolling Stones
5. James Blues - J . Tillman
6. Good ol'fashion nightmare - Matt & kim ( <333 )
7. Something we're becoming - Time machine
8. Oh! forever - brakes
9. Velvet - the big pink ( Denhär låten VILL jag nästan inte tipsa om, för den är den absolut vackraste för dethär halvåret, och jag vill inte se den i någon mesigs mp3 )
10. Nothing to worry about - Peter Bjorn and John
11. Leave us and forgive us - Alberta Cross ( idé om ni gillar Band of horses och Kings of leon
12. Idiot Heart - Sunset Rubdown
FAAAAAAAAAAN!
fuck fuckeli fuck.
den här dagen började ju så fantastiskt! för att sedan fortsätta ner i avgrundens mörka hålor där bara de kvävda skriken av utfattiga hungriga studenter och annat povert folk existerar. fan. jag skulle ju bara kolla att jag inte tjänar med än fribeloppen hos csn så jag kunde trycka in en till jobbhelg, men vad möts man av? alarmerande onda siffror som säger att jag inte får tjäna så mycket som en hundralapp till får då ryker lånet och jag blir återbetalningsskyldig och det blir inga julklappar till familjen. eller skor till mig för den delen de närmsta fem åren.
åååååååååååååååååååååååååh vad jag blir trött.- inte ens mycket pengar har jag lyckats skrapa ihop heller. de som fattar csnbesluten borde brinna i helvetet. varför o varför ska jag som inte ens har råd med en skruttig halsduk på myrorna i slutet av måndaden, som redan lever på miniminivå för att vara en person som ínte kan eller vill leva tråkigt, fult, stillöst studentliv, inte få tjäna yttepyttelite pengar till? räcker det inte med att jag får ett livslång aber till lån efter mig i hundra år?
så. då var jag klar med gnället. imorgon ringer jag till csn så får dom fan förklara hur de ska lösa det här problemet så att jag kan ha råd med franska frukostar, nya skor, dans i natten och allmäna vackra saker och ting. det här får dom fixa bara. pappa sa att jag skulle börja leva lite billigare. jag förstod inte vad han menade, jag fick lite ludd i örat ungefär samtidigt.
förresten. jag köpte två par skor i förmiddags. snygga som as.
you gotta love kharma.
sur student
(foto:Olivia)
den här dagen började ju så fantastiskt! för att sedan fortsätta ner i avgrundens mörka hålor där bara de kvävda skriken av utfattiga hungriga studenter och annat povert folk existerar. fan. jag skulle ju bara kolla att jag inte tjänar med än fribeloppen hos csn så jag kunde trycka in en till jobbhelg, men vad möts man av? alarmerande onda siffror som säger att jag inte får tjäna så mycket som en hundralapp till får då ryker lånet och jag blir återbetalningsskyldig och det blir inga julklappar till familjen. eller skor till mig för den delen de närmsta fem åren.
åååååååååååååååååååååååååh vad jag blir trött.- inte ens mycket pengar har jag lyckats skrapa ihop heller. de som fattar csnbesluten borde brinna i helvetet. varför o varför ska jag som inte ens har råd med en skruttig halsduk på myrorna i slutet av måndaden, som redan lever på miniminivå för att vara en person som ínte kan eller vill leva tråkigt, fult, stillöst studentliv, inte få tjäna yttepyttelite pengar till? räcker det inte med att jag får ett livslång aber till lån efter mig i hundra år?
så. då var jag klar med gnället. imorgon ringer jag till csn så får dom fan förklara hur de ska lösa det här problemet så att jag kan ha råd med franska frukostar, nya skor, dans i natten och allmäna vackra saker och ting. det här får dom fixa bara. pappa sa att jag skulle börja leva lite billigare. jag förstod inte vad han menade, jag fick lite ludd i örat ungefär samtidigt.
förresten. jag köpte två par skor i förmiddags. snygga som as.
you gotta love kharma.
sur student
(foto:Olivia)
so i wish
OH OH.
syster, du är en smurf
Då amanda hysteriskt uttalade den oh så brillianta idéen rörande att vi skulle starta en blogg tillsammans, vilket jag härigenom genast såg möjligheten att skriva om mitt hat rörande modebloggar osv ( vilket jag inte har hunnit göra ett inlägg om än ) så kom jag på den desto mera brillianta idén att vi bör utvärdera varandra. Sannerligen hade för vår egen själafrids skull kunna ha valt att sjävla skriva en liten text om just oss själva, men då mitt elaka /råa sinne tog övertaget kom det till min insikt att min syster förmodligen skulle kunna skriva en bättre text om mig och vice versa- brutal ärlighet, eller? Framförallt ger det mig en hyfsad njutning att hon nu sitter och svettas och oroas över vad hennes elaka lillasyster kan tänkas skriva. Dock lär jag hur vi än vänder och vrider på det ligga värre till på den punkten än vad hon gör. Oavsett om hon anstränger sig för att skriva en fördelaktig text om mig eller inte. Well well hursomhelst. För att inleda på ett litet käckt sätt kan man väl kanske säga att vi på många sätt är varandras motsatser,.samtidigt som många i vår närhet skulle skrika ut detsamma. Eller som anton så vist vrålade ut från baksätet efter en kortare biltur med oss tillsammans: Ni tjatar hål i skallen på mig.
Dock måste jag säga att till skillnad mot mig i många lägen är min syster den absolut mest pålitliga människa som finns på denna jord, och skulle hon få leda US special forces, vara president eller helt enkelt vara den knäppa flickvän hennes rangliga pojkvän har turen att ha ( BOBBAN känn dig träffad ) så kan denna enhet skatta sig lycklig. Det är ganska fantastiskt hur stabil och säker hon är i sig själv, och jag kan ofta fundera på huruvida reinkarnation fungerar, och om jag så väljer att tro på det just idag, så är h on nog en såndär ur-människa som med säkerhet även vår mamma var. Samtidigt har hon sina hysteriska anfall då och då, och jag känner genast en större likhetsgrad med mig själv. Oftast är det petietesser som att den sista lönen gick åt till ytterligare ett par skor, ( vad ska bobban säga!? ) , fetaosten är slut, eller att hon kanske borde utbilda sig till detdär hon i hemlighet längtar efter, men inte riktigt vågar hoppas på ( klart fan du klarar det , din muckla ) . Dessa anfall går hyfsat snabbt över efter några panikartade ögonblick i soffan då jag får gräva fram min mest sympatiska sida och klappa lite lamt på hennes ben eller nått. Förmodligen är hon inte en av dedär människorna som är i särskilt behov av hysteriska anfall , lika litet som hon får dem, eftersom hon , fast det vet hon väl fan inte ens själv, har en otroligt självkännedom och lugn. Kanske börjar hon nu vrida sig i stolen vid denna del av texten och börjar fnysa " jag är fan inte alls lugn", då detta trots hennes enorma tålamod och empati för allt, vägrar se på sig själv som slätstruken eller just.. lugn. Och DETTA gott folk. var SANNERLIGEN inte alls vad jag menade. Hon är inte det minsta slätstruken utan kan nog snarare beskrivas som en stor färggrann krumelur som liksom fastnar i håret på en trots att man försöker vara svart och svår som lillasyster. Detta vare sig man vill eller inte oftast.Detta inflytande har nog på de flesta människor hon träffar., och förutom fascister skulle jag inte tro att någon inte skulle kunna tycka om henne. För vad fan. Då gillar man väl inte labradorer eller muffins heller antar jag. Hon är sannerligen inte lugn alltid till det yttersta heller, utan har i många fall ärvt mammans virrighet och drar allt som ofta som ett jävla yrmoln genom huset, letandes efter någon tröja jag har råkat tappa bort med inte heller vågar erkänna.
Fan vilken text. Och jag vill ju bara ha min bakpotatis. Hursomhelst, Amanda, det blev en snäll text, så fuck you om du tar upp mina neurotiska drag osv ( varför skulle du inte) och nu kommer du väl sitta och lipa eller något ( vilket hon ALLTID gör ) över det fantastiska att jag visade mig vara lite snäll idag med. Fact: jag hade aldrig klarat mig utan min krumeluriga storasyster som alltid hittar något sätt att göra allt bra igen . Punkt.
LILLASYSTER KANIN
den minst håriga på den här bilden är min lillasyster. grisen till höger heter wille, och han är min systers ständiga pain in the ass. samtidigt som wille är den enda jag nånsin hört matilda säga "jag älskar dig" till. i alla fall. trots att hon är lika liten och petite som en sagoälva är min syster den mest stenhårda person jag nånsin känt.
hon består av lika delar tatueringsbläck, den billigaste ölen du kan hitta nedgrävd bakom en buske, och resten är diverse svindyra hårprodukter. håret är väldigt viktigt för matilda. as you can tell. en av de få gångerna jag nånsin sett min syster deprimerad var när hennes hår började bli liiiiiite aningens tunt i topparna. sekunden efter svoshade hon iväg och köpte äckligt dyra hårvitaminer.
en sak med min syster är att hon inte ägnar sig åt vad hon anser är onödiga känsloyttringar. man kan med andra ord ibland tro att hon är kall som is. vilket hon självklart inte är, det är bara det att hon inte bryr sig ett dugg om saker som andra anser är det mest nödvändiga i hela världen. är hon inte intresserad, är hon inte intresserad helt enkelt. ett snyggt men otroligt irriterande drag.
vidare vet jag ingen som kan gå så äckligt bra i klackar som hon kan. and she knows it. efter några år av gnäll för att hon minsann inte nådde upp till 1.70 på mätskalan, som mamma lovade att hon en dag skulle nå, började hon strutta runt i klackar för att kompensera sin "korthet". numera misstänker jag att det blivit någon slags sjuk utmaning att köpa de freakyeshly högsta klackarna mänskligheten beskådat, och gång på gång att testa precis hur långt man kommer innan fötterna viker sig platt och skriker ´vi dööööööööööööör!!´den enda deltagaren i den här sadistiska tävligen är dock endast matilda. jag räcker ända uppifrån och ner i 1.74. HA!
en bra sak med lillasyster kanin är att hon är helt fenomenal på att leta upp ny musik på spotify. jag vet inte hur hon gör det, men hon gör det bra. alltid något nytt okänt band som är så bra så jag får en öronorgasm när jag lyssnar på det. en månad senare dyker hennes upptäckter upp hos DJ överallt. men hon var först.
självklart kan jag bara tolka detta som att hon har alldeles för mycket slötid framför datorn, och jag vill egentligen inte veta exakt hur många timmar hon sitter där och dreglar. jag är nöjd bara jag får länkad musik.
när vi kan och vill drar vi till paris. vi ska dansa på gatorna i latinkvartern, dricka alldeles för mycket gott franskt rödvin, ligga på en ateljévind och stirra upp i taket. vi ska utforska alla konstiga nattklubbar och leva på baguetter och damm. för pengar kommer vi nog aldrig ha. men det gör inget. så länge man har kul klarar man allt.
lbland får jag känslan av att människor tycker att vi tar för lätt på allting, att det aldrig är några problem, ingenting är svårt.. men vad är det som måste göras svårt? det är roligare att vara lycklig än att gå runt och ägna sig åt svarta tankar. och hade vi bestämt oss för det, hade vi nog varit de mörkaste av alla.
när det blåser för hårt kan man vackla. men vi faller aldrig.
What Ever Happened
nooo syster. detta sammanfattar kvällen. candid is the shit
(almas foton)
charmerande!
en MYCKET charmig bild från igår som jag tycker sammanfattar oss mkt väl.
hocus pocus
ja kött fifan. Efter en mycket blöt utekväll så är jag NU. söndagen efter klockan nio på kvällen hemma i gott förvar återigen. Läste om min systers hemska farhågor om att jag inte skulle komma hem, detta har hon alltid lika vilda spekulationer om efter att jag kanske någon gång , några? inte har kommit hem i särskilt tryggt förvar. eller särskilt ren för den delen. Hursomhelst. Utan några större men var ännu en trägårnkväll fullbordad med alla de sedvanliga inslagen. Allan ( tack gode gud för att han var hemma för en gång skull) råkade visa kuken för väsktanten, försvann, alma drägglar över bartendern i lacostetröja, madde hamnar i spisen, jag ramlar och slår halvt ihjäl mig i mina 7 cm platåer, känner dock inte av fallet ifråga efter ett x antal tequilas, vilka droppar in i systemet på bussen hem där vilken en stackars pojkvän får försöka släpa hem mig under högljudda protester inifrån pälsjackan rörande hemvägen lång som afrika och tillbaka, varav jag sedan slänger mig och somnar i hans säng snorfull med kläderna på. Jag är alltid mitt charmigaste jag på fyllan. ( det var förresten en jävligt lång mening där över, man LÄR ju på amputera fingrarna då de svullnade upp och ringarna förstörde blodtillförseln ) Hursomhelst. I en jävla takt sitter jag nu och avtaggar bilder vilka alma med säkert stor förtjusning lägger upp på facebook över gårkvällen. Egentligen högst töntigt av mig att avtagga, då jag allsomofta ser ut sådär live ändå och folk eller jag för den delen har då mkt sällan valet att beskåda det- MEN. nu KAN jag välja. så jag AVTAGGAR!
ghad
söndagsångest, marie-antoinette och efter-trägårn-trötthet
mys i soffan med kakor och DEMO, hemkommen efter slitig jobbdag...
trägårn igår var lyckat som faan. gawd vad kul. har aldrig vart med om maken till DJ. Jamie T, MIA, The Killers. you name it. jag och syster dansade lika vilt som discopartajare på ibiza. eller som kate moss wannabees på glastonbury. fast bättre såklart. och så sjukt mycket roligt folk som man inte sett på hundra år. och nytt roligt folk så klart. löningshelg på trägårn är najs.
bestämde mig i bilen hem från jobbet igår klockan åtta att det nog minsann visst var trägårnläge. så det blev det!och matilda är fortfarande försvunnen. jaja hoppas hon är återfunnen tills på torsdag för då ska vi till STICKY!!
NOTE TO SELF: fest blir alltid som bäst om man inte hinner planera.
men nu sitter jag här, alldeles trött efter jobbet och låter bli att packa väskan som ska följa med mig till göteborg om en timma. vill till trägårn igeeeeeeeeeeen! tur att jag ska dit nästa lördag igen hehe,,
imorgon är det filmkunskap. hörde den mycket feministiska läraren muttra något om att inflika "dirty diaries" till lektionsplaneringen. mysigt med feministisk porr klockan nio på måndagsmorgon. på storbildskärm bör tilläggas...
nehej då är det bättre med marie-antoinette och strokes mixat till perfektion. ENJOY!
//amanda
TRÄÄÄGÅRN!!!
Efter en inte så många om och men följer även amanda med till trägårn. Hon har efter en del år kommit på att jag halt enkelt efter många år har ett absolut roligt super elakt vännerskara vilka är värda at thänga med. Så hon kommer med för att njuta av detta. och träffa olivia. Om hon är där?
hur som helst. Matilda petersson är desto mindre stabilare än förra inlägget. men hursomhelst. we are on the go. allan sticker. jag är bitter och full, amanda är på 200, alma är benig ooch fin som vanligt, och madde är macka, HEJ. ogen.
yo!
Andra HÄLFten av systranra pettersson här. Mitt första inlägg till råga på allt. Så sent som igår kallade amanda mig oengagerad ( varav det har dröjt så hänsynslöst ) och sannningen är att jag är den oengagerade av oss två. Så oengagerad att jag inte har kommit igång med mitt liv på grund av att jag känner mig så oengagerad av allt att jag enbart har stannat i tranemo på grund av oengagemang. Jag är även den otrevliga av oss två, och ni lär utab tvekan märka när det är jag, respektive amanda som skriver. Hur som helst. Jag är så oengagerad i bloggen idag att jag tänker gå ut och dricka öl med allan. och är lite full. HEJ.
matilda här. first time. ever lasting. LEGENDARY!
(Allan gästbloggar. läs. shanghajar )Här sitter man i höstmörkret och begrundar vad man gjort.
Det var ju aldrig meningen riktigt att det utfallet skulle bli riktigt såhär. Dagen började väl egentligen som vilken annan som helst, efter att ha ätit en stabil frukost (Kaffe och smörgås) så började dagen gå utför. Jag tappade en tallrik i golvet när jag diskade, och det var ju lite oturligt, men sådant som händer. Telefonen ringer kort därefter och det visar sig att jag inte alls var ledig idag utan sett fel i kalendern, så jag hoppar in i bilen och sätter fart däråt, osminkad och morgontrött.
Precis innan jag ska svänga in på parkeringen står en felplacerad skylt som jag råkar skrapa i med vänstersidan av bilen, men som om inte det vore allt när jag återigen sätter mig i bilen efter att ha besiktigat skadorna så får jag kärringstopp inte mindre än tre gånger när jag ska köra in på parkeringen.
Blir mycket arg och lägger därför på fullgas och så har kopplingen fastnat när jag ska släppa upp den lugnt och fint, jag trampar till hårt på den (och tänker mig inte riktigt för) utan drar upp foten utan att tänka på att gasen är näst intill i botten.
Bilen drar iväg och ett rejält däcktjut ylar över halva Tranemo komun, och som om inte den oönskade uppmärksamheten var nog (dock såg ingen att det var jag) så flyger bilen rakt in en annan bil på parkeringen och trycker in den in i bilen bakom.
Jag skäms som tusan, parkerar och ska gå upp och säga till Ann-Helen att jag haft sönder hennes bil. När jag går ut ser jag att mellan de båda bilarna sticker två lite gammeldags skor ut. Jag går dit och kollar och mycket riktigt ligger en tant där och blöder ur både munnen och magen. Hon tittar förskräckt på mig innan hon sluter ögonen och hennes mage slutar röra sig.
Eftersom att ingen var i närheten då detta hände tog jag tag henne vid anklarna och släpade in henne i byggnadens pannrum där jag fattade en yxa och separerade hennes lemmar från torson. Vilka jag senare stuvade in i vedpannan. Jag var fruktansvärt nöjd med min insats (och att vaktmästaren lämnat dörren öppen). När allt var intryckt i pannan tog jag trädgårdsslangen och spolade bort allt kladd från golvet och ner i avloppsbrunnen.
Eftersom hennes kläder fångade upp det mesta spillet på parkeringsplatsen struntade jag i att spola av där (och slangen räckte inte riktigt hela vägen ut utan att man behövde koppla om den. I vilket fall som helst så jobbade jag de resterande fyra timmarna och fick en rejäl utskällning av Ann-Helen. Måste dock betala skadorna på båda bilarna. Men nu ska jag ut och fira ändå, man får ju inte försummas av triviala saker.
Trevlig helg!
Gamla vänner och randiga strumpor
En av mina äldsta, och finaste vänner heter Severina. Severina är en flicka som tycker mycket om att fotografera. Och det gör hon på ett så underbart och annourlunda vis, så jag bara måste bara få skryta lite över att ha henne.
Förutom att fota så är hon en stor muminfantast, gråter av lycka när hon ser en fin gitarr, är helhjärtat engagerad i små ödlors liv och leverne, är smygkär i twilight-vampyrerna, och så var hon den första jag glädjedansade med, till Håkan Hellström när vi var små. I hennes lilla rum dansade vi tills benen inte orkade mer. När vi var 15 med randiga strumpor, och kära i allt och alla.
Här är några av hennes bilder. Klicka på dem så kommer ni till hennes fotoblog.
Vackra Olivia. Den allra, allra äldsta vännen. Födda och uppvuxna i samma lilla ort. Vänner ända sedan vi var knappt några dagar gamla. Och vänner förblir vi tills vi skrumpnar ihop som små russin. Då ska vi bo i samma hus, sitta och sticka, dricka kaffe, och ha tre katter. Löfte sen vi när vi var små.
(alla foton av Severina Svedberg)
//Amanda
ARE YOU GONNA GO MY WAY?
food for the gods
HA!! Nu skaffar jag mig enormous storasysterpoäng när jag kirrar amerikanska blåbärspannkakor till lillasyster som fortfarande sover i soffan efter tatueringssviterna igår. Så får hon fan bjuda mig på en fika sen. Goooooott.
